Erik Vaner

Du ställer upp ett falskt val mellan din egen kulturnationalism och en karikerad biologism där man letar efter en isolerad ”svensk gen” på en DNA-sträng eller vill utvisa lojala, assimilerade medborgare. Det är en halmgubbe som undviker själva kärnfrågan. Här är var ditt resonemang brister i logiken: 1. Du blandar ihop individnivå och folknivå. Att en enskild individ, exempelvis en adopterad eller någon som gifter in sig och fullt ut tar till sig kulturen, kan bli en uppskattad del av den svenska gemenskapen är det få som bestrider. Men själva förutsättningen för att någon alls ska kunna assimileras in i svenskheten är att det finns ett tydligt svenskt majoritetsfolk som bär, lever och för vidare denna kultur mellan generationerna. ”Öppen svenskhet” kräver först att det finns svenskar. Om man däremot gör härstamning och demografisk kontinuitet ”ointressant” i själva definitionen av nationen, sågar man av den gren som assimilationen vilar på. 2. Du reducerar sambandet mellan folk och kultur till en ”statistisk sannolikhet”. Den svenska kulturen är inte ett löstagbart mjukvarupaket som råkar ha en högre statistisk sannolikhet att laddas ned av etniska svenskar. Folket är bäraren och kulturen är uttrycket. En levande kultur reproduceras inte i första hand genom abstrakta kriterier i ett principprogram, utan genom familjen, släkten, det historiska minnet och generationskedjan. När du frikopplar kulturen från det folk som har burit fram den behandlar du svenskhet som en uppsättning åsikter och vanor i stället för ett levande arv. 3. Du avfärdar demografins betydelse med moraliska kraftuttryck. När du kallar det förkastligt att ens diskutera demografiska proportioner blundar du för en enkel sociologisk verklighet: assimilation fungerar bara så länge den mottagande gruppen utgör en överväldigande och trygg majoritet. Om den demografiska balansen skiftar tillräckligt mycket upphör majoritetskulturen att vara den självklara norm som nya medborgare anpassar sig till. Då blir ”öppen svenskhet” bara en ”öppen kultur” där innehållet till slut avgörs av vilka grupper som råkar vara störst för stunden. I slutändan landar den linjen i samma position som vänsterliberalismen, nämligen att Sverige bara är en geografisk yta och att svensk kultur är vad än befolkningen på platsen för tillfället gör den till. 4. Du missförstår vad etnicitet är. Ingen seriös röst i den här debatten påstår att svenskhet sitter i en enskild sekvens på DNA-strängen i ett vakuum. Etnicitet, av grekiskans ethnos, har alltid betecknat helheten av gemensam härstamning, gemensamt språk, nedärvda sedvänjor och ett delat historiskt minne knutet till en geografisk hemvist. Tar man bort kulturen blir etniciteten meningslös biologi, men tar man bort det bärande folket och dess kontinuitet dör kulturen och ersätts av något annat. Att konstatera att Sverige som nation vilar på det svenska folkets demografiska och kulturella kontinuitet är varken att hata assimilerade invandrare eller att vilja införa rasbiologi. Det är att konstatera att ett hem måste ha bärande väggar om det alls ska finnas något hus att bjuda in gäster eller nya familjemedlemmar i.