Martin Arkdal

På resebyrån: – Väljarna har valt en ny väg för Sverige! – Jaha, vart ska vi? – Det har vi inte riktigt bestämt. – Men ni måste väl veta vart ni ska? – Nej, det ska vi diskutera. – Har ni inte gjort det? – Inte direkt. – Men ni har väl åtminstone några förslag? – Absolut! V vill till Kuba, C föredrar Singapore och MP vill helst åka någonstans dit man kan ta tåget. – Och S? – S vill vara reseledare. – Men vart vill S åka? – Det är inte det viktiga just nu. – Okej, men vilka ska följa med? – Det är inte heller riktigt klart. – Hur menar ni? – C vägrar åka om V följer med. – Och V? – V kräver att få följa med, annars blir det ingen resa. – Vad säger MP? – De vill helst att alla åker tillsammans. Med tåg. – Till Kuba? – Det är inte bestämt. – Men har ni inte pratat med varandra? – Jo, lite grann. Fast inte om resmålet. – Vad har ni pratat om då? – Att vi måste resa. – Men hur kan ni säga att väljarna har valt en ny väg när ni inte ens vet vart ni ska? – Därför att väljarna vill ha förändring! – Men vad är ni egentligen överens om? – Att vi inte ska åka dit de andra vill. – Och var är det? – Det spelar ingen roll. – Så ni vet inte vart ni ska, hur ni ska komma dit eller vilka som ska följa med? – Nej, men vi har ett tydligt mandat! – Till vad? – Att leda resan. – Men ni har ju inte ens en resa! – Nu tycker jag faktiskt att du undergräver demokratin.