ThePoliticalChef

Klas Eklund utgår från det vedertagna, men likväl felaktiga, modellantagandet att valutautgivaren får sin valuta från skattebetalare och ”långivare” (sparare). Verkligheten är den omvända: det är valutautgivaren som förser valutaanvändarna med den valuta de behöver för att kunna betala skatt och spara. Frankrikes underskott är för LÅGA i förhållande till den inhemska privata sektorns önskan att nettospara, inte för höga. Här utvecklas det: di.se/debatt/frankrikes-prob… Eklund menar att situationen i Frankrike (och USA) ska ses som ett bevis för att Sveriges åtstramningspolitik är nödvändig och bra. Detta felslut, sprunget ur samma verklighetsfrånvända antaganden, är och har varit djupt skadligt för Sverige. Det har kostat svenskarna ofattbart mycket onödigt lidande och lett till generationer av underproduktion. I artikeln nedan visar jag att Eklunds rädsla för en räntespiral är omotiverad. Den verkliga lärdomen av Frankrikes situation är inte att åtstramning är bra, utan att euron och EU:s (samt Sveriges) finanspolitiska ramverk är själva problemet: dagensarena.se/essa/krisen-f…

Fredrik Segerfeldt må vara Frankrikekännare, men han är uppenbarligen ingen ekonomikännare. Höga offentliga utgifter i förhållande till BNP är inte automatiskt dåligt. Det indikerar bland annat hur stor del av de finansiella flödena som går via statens balansräkning (och detta kan i många fall vara mer effektivt än alternativet, t.ex. för pensioner i ett PAYG-system). En hög statsskuld är bara dålig om man politiskt bestämmer sig för att göra den till ett problem, till exempel genom att betala ut massiva riskfria räntor, eller om man bestämmer sig för att strypa ekonomin vid en godtycklig skuldnivå. Det är fullständigt normalt att en stat går med konstanta underskott. Det är den bokföringsmässiga förutsättningen för att den inhemska privata sektorn och utlandet ska kunna nettospara. Det finns ofta större anledning att ifrågasätta konstanta överskott. Om en tredjedel av skolbudgeten går till pensioner så är det en fråga om uppdelning och namngivning av budgetposter. Jag ser inte anledningen till ramaskri. Det är inte pensionerna som tränger undan skolorna, det är budgetreglerna och politisk vilja/förståelse. Pensioner är en fråga om omfördelning av produktion från de som producerar till de som har slutat producera. Ett PAYG-system, som det franska, är i grunden ett mycket resurseffektivt sätt att sköta pensioner. Skatter tvingar de producerande att avstå en del av sin produktion så att pensionärer kan köpa dessa varor och tjänster istället, med de pengar de får från staten. Det hela bör kunna skötas med minimal administration. Ett privat system av sparande fördelar också produktionen enligt ovan. I stället för skatt tvingas de producerande spara en del av sin inkomst (ofta i aktier). Men detta är av flera anledningar ett mycket mindre effektivt sätt att sköta omfördelningen än PAYG, bland annat för att det binder upp mängder med reala resurser i förvaltande av detta sparande. En relaterad artikel här: di.se/debatt/vi-kan-inte-spa… Segerfeldt tror att offentlig åtstramning ska ge högre tillväxt. Verkligheten är den motsatta. Högre tillväxt kräver ÖKADE underskott och/eller minskat privat sparande, så att efterfrågan motiverar tillväxt. di.se/debatt/frankrikes-prob… EU:s regelverk och euron är orsaken till den akuta faran i den franska situationen. Frankrike kan inte på egen hand ta kontroll över räntorna och förse sin ekonomi med den valuta som den så desperat är i behov av. Ramverket i kombination med den felaktiga tron att privat sparande avlastar staten och leder till investeringar har bidragit till förfallande välfärd och hög arbetslöshet. dagensarena.se/essa/krisen-f…