Nicklas Dohse

Min femöring om utvisningar: Rättigheter är inte ovillkorliga och bygger på ömsesidighet. De är resultatet av ett samhällskontrakt. Den som bryter mot samhällets mest grundläggande regler kan inte samtidigt kräva dess beskydd. Den som dessutom kommer hit som gäst, genom asyl, anhöriginvandring eller arbete, och väljer att svara med grovt våld, organiserad brottslighet eller systematiska övergrepp har själv sagt upp kontraktet. Invändningen att ”de har avtjänat sitt straff” missar kärnfrågan. Fängelsestraffet är statens sanktion. Uppehållstillståndet är ett förtroende. Det ena ersätter inte det andra. Sverige är ingen rehabiliteringsanstalt för världens grova våldsbrottslingar. Utvisning är ingen kollektiv bestraffning, utan elementär konsekvens. Den som inte kan leva under svenska lagar ska inte leva i Sverige. Humanism utan gränser övergår till svek, främst mot brottsoffren, men också mot rättsstaten och mot det samhälle som förväntas bära kostnaden.